Ölburkens historia börjar egentligen redan under det tidiga 1800-talet, då en teknik för att konservera mat i kärl till Napoleons trupper togs fram i Frankrike. Detta i kombination med ett engelskt patent gällande tillverkning av plåtburkar något år senare, gav basen för den moderna konservburken. Drygt 100 år förflöt. Och i början av 1930-talet började amerikanska konservburkstillverkare att få frågor från olika bryggerier, om inte öl också kunde förpackas i burkar. Efter en del utvecklingsarbete av American Can Company med att få burkarna att klara av det höga tryck som uppstår inne i burken, tappades en första testomgång om 2000 burkar med öl i november 1933. Ölet i fråga var från bryggeriet G Krueger Brewing Company, och gavs bort till deras trognaste kunder. Kundresponsen var mycket positiv, och klartecken för kontinuerlig produktion gavs. Den 24:e januari 1935 startade försäljningen av Krueger burköl i USA, och succén var omedelbar. Mycket snart följde andra bryggerier efter, och öl på burk var här för att stanna.
Världens första kommersiellt sålda ölburk - Krueger Cream Ale.
I Sverige dröjde det ytterligare ca två decennier innan något svenskt bryggeri anammade denna nyhet. 1954 började dock företaget Plåtmanufaktur i Malmö (PLM) att tillverka ölburkar. De burkar som initialt tillverkades var till de danska Tuborg och Carlsberg-bryggerierna, men även till Stockholms Bryggerier. Den första svenska burken var ”Three Town
s Beer - Your Beer”. 1954 var det fortfarande motbok och starkölförbud i Sverige, så burkölet såldes bl. a. på Svenska Amerika Liniens fartyg, och serverades ombord på SAS flygplan. 1:a oktober 1955 kom dock starkölet att tillåtas, motboken slopades, och S:t Eriks Three Towns Exportöl på burk introducerades på Systembolaget.
Sveriges första ölburk som bara såldes på export till vänster, och den första burken som såldes i Sverige till höger.
På den tiden var alla ölburkar tillverkade i stålplåt, och med helt platta lock (s.k. Flat Tops). För att komma åt ölen behövdes en speciell burköppnare som man kunde göra hål i locket med. Burkarna var också av mindre typ – oftast 35 cl, men även 28 cl-burkar förekom. 1960 introducerades 45 cl-burken, som under 70 och 80-talen kom att bli det absolut mest vanliga formatet i Sverige. Fortfarande var dock inte burköl speciellt vanligt. Dels var det dyrare än motsvarande flasköl, och dels var det ett evigt krångel med de svåröppnade burkarna. I andra halvan av 60-talet introduceras ett helt nytt typ av aluminiumlock, där man enkelt kan riva upp en öppning i locket (s.k. rivöppning, eller Ring Pull End). Och nu börjar burkölsförsäljningen ta fart rejält. 1979 såldes hälften av allt öl i Sverige på burk.
Ett Flat Top-lock, en oöppnad Ring Pull End, och en öppnad dito.
I USA hade man börjat experimentera med ölburkar tillverkade i aluminium istället för stålplåt redan i slutet av 50-talet, och aluminiumburken tog allt större marknadsandelar från stålburken år för år. Den svenska burktillverkaren PLM (som företaget nu kort och gott kallades) introducerade aluminiumburkar på bred front 1981 i Sverige, och sedan dess har praktiskt taget alla ölburkar sålda i Sverige varit av aluminiumtyp.
Vid uppstarten av PLMs nya fabrik för aluminiumburkar, tillverkade man ett antal olika testburkar.
Historiskt sett både i Sverige och internationellt, har det varit så att det i stort sett uteslutande varit de stora bryggerierna som erbjudit konsumenterna öl på burk. Mindre bryggerier har tappat på flaska. Bland orsakerna kan nämnas tidigare relativt höga kostnader för burktappningslinjer, en stark flasktradition, samt en smula okunskap. Allt detta skulle dock komma att ändras i och med den amerikanska hantverksbryggerirevolutionen, och i synnerhet med Oskar Blues-bryggeriets beslut 2002, att fortsättningsvis enbart tappa alla sina öl på burk. Dale’s Pale Ale blev deras första burk. Ganska snart började fler och fler hantverksbryggerier också att upptäcka burkens alla fördelar. Avgörande faktorer för den explosiva utvecklingen av antalet hantverksbryggerier som tappar sina öl på burk, har dels varit att burktappningsmaskintillverkarna (Cask och Wild Goose) har tagit fram tappmaskiner avsedda för mindre volymer, men också framväxten av s.k. mobile canning. D.v.s. företag som åker runt till olika (oftast väldigt små) bryggerier och burktappar deras öl under en dag eller två. Som t.ex. Can Man här i Sverige !
En mycket tidig dekor av Dale's Pale Ale, samt Can Mans första burk LillPangarn Double Session Pale Ale.
Foton på Three Towns-burkarna lånade med benäget bistånd från "Svensk Burkguide".
